I am in mourning this week, and suffering from withdrawal symptoms. It's funny how you just get used to having someone in your life, you almost take it for granted. You expect to be able to send them a text, or a ratty FB message whenever you feel like it, and have them respond almost immediately, and then meet up, bitch, gossip, eat, drink, listen to music, laugh, cry - whatever.
It's not so much about the presence of this person, it's about them getting you, understanding who you are, and you're point of view. Someone who's infinitely patient and have a cracking sense of humor.
It's going to be hard to readjust, but I am so excited to her adventure, and am so happy to have already gotten her first email.
Miss you, B***!
1 comments:
Ja det är verkligen jobbigt när man "förlorar" sådana vänner. Men du får trösta dig med att hon faktiskt inte är förlorad på riktigt! Även om det inte är som förr så finns ni där för varandra! Och just FB, email etc går ju bra även är man är en bit ifrån... :-)
Post a Comment